en natt innan helgen
Hängt öst på stan, ätit tacos, funnit ny lättdrycksfavorit, bakat kaka och hört på trevlig musik (vad sägs om textrader som "This song is eating up my brain")
Igår jobbade jag kväll efterföljt av "afterwork" dricka med trevliga kolleger, imorse jobbade jag tidigt och imorgon har jag tagit en extra dagtur. Slutsatts, nu ska jag sova. Eller rättare sagt, nu måste jag sova.
det var bättre förr
2008-03-27 -2 och snålblåst
Just idag väljer jag att inte fundera så mycket över klimatet hit och dit utan konstaterar bara: Det var bättre förr.
jag gillar
Kanske något för renmarkstorget?
Det finns mycket mer att se om man har lite tid till övers.
Ingen tid?
Lägg i alla fall ett par minuter på denna och denna och denna och denna och.. äsch, se själv och välj Din favorit.
grym kille
Varför kom inte jag på det där först?
Eller
Varför hade jag inte vett att härmas?
mummsmummsfamiljen
Inleddes med kväll på vischan och fia med knuff, efter lite arbete bar det iväg till den äkta vischan: Lillselebränna.
Jag sov under hela bilresan upp, vaknade när det var några kilometer kvar. Ur högtalarna strömmade Freshlyground med favoriten I'd Like, vi skruvade upp volymen på max och bara njöt. Samtidigt styrde bilen rakt in i den lågtstående solen, vi såg knappt någonting alls, men det var verkligen ett ögonblick som rent ut av tog luften ur en. Och bara en föraning om vad som komma skulle.
De följande dagarna bestod av skoterturer, matfrosseri, gassande sol och kyliga temperaturer.
Att åka ut på skoter, sitta i en snödriva på ett renskinn, äta varmamackor gjorda över öppen eld, känna hur solen värmer på kinderna och se hur solen reflekterar sig i älven och får vattnet att glittra är rent livsnjuteri. Allt man såg var som taget ur en tavla, bortsett från alla skoterspår kors och tvärs vill säga, och jag glömde till och med bort mina frusna tår för en stund. Norrland är allt bra, faktiskt!
Nu är vi hemma igen och här i stan skiner solen inte alls lika starkt, inte alls för att vara exakt. Snön vräker ner.
Jag ska ner på stan och äta lunch med min kusin och kanske även inhandla en fin klänning som jag spanade på i förra veckan.
Två nya stjärnor har tänds, du kan följa dem här och här.
Jag sa ju att det skulle vara något för er flickor.
jag vet inte
En sak som jag i alla vet är att dessa två killar är hel sköna.
Sov gott
fynd
Vi har inte mycket secondhandshopping att välja på här i Umeå och den som finns är inte särskilt mycket att hurra för. Men ibland, om man orkar leta efter dem, kan man hitta riktigt roliga saker. I det här fallet på Myrorna.
Kalla mig väskgalen, än en gång, det gör de som känner mig. Nu har jag två smycken till i min ägo. Två blå. En handväska i mormorstuk. Avlång, stel, klickstängning och klassisk. Den andra är med längre axelrem, hänger fint på höften och har ett alldeles ljuvligt fodral.
När jag kom hem så höll jag mina nyshoppade tingestar lätt bakom ryggen för att inte skylta med dem allt för mycket. Men just som jag skulle få in dem i hallgarderoben såg mor min vad som skedde. Ni kanske förstår mitt smussel när hennes första kommentar var "du måste ju vara sjuk". Men att de är snygga var till och med hon tvungen att hålla med om.
(fick en söt röd portmonnä på köpet också, tackar och bockar)
för den som missat
Ute är det vackert.
Vackert men kallt.
Tidigt i den kalla gryningen åkte jag bil in från vischan till stan och solens strålar sken över de snötäckta åkrarna. Vilka bilder. Vackert. Det låter kanske lite väl sentimentalt. Men jag lovar. Om du hade varit där hade du tyckt samma sak.
Jag är en frusen person, det kan alla som känner mig skriva upp på. Min frusenhet måste vara bortom de gränser som kan kallas normala. Eftersom min kära vän har samma problem så försökte jag skylla på att vi ännu inte har acklimatiserat oss vid det nordiska klimatet efter våra utlandsresor. Men visst borde vi ha anpassat oss vid det här laget, över en månad har vi varit i kylslagna Sverige (som ju inte ens är särskilt kallt)?
Jag är i och för sig filtdrottningen Toras barnbarn. Men kan det verkligen ha med det att göra? På ålderns höst huttrar väl gemene man lite alltjämt?
Jag börjar tröttna på att inte kunna klä mig normalt, att inne i ett uppvärmt hus inte kunna ha en helt vanlig tunnare tröja eller klänning på sig utan att måste klä sig med lager på lager. Det är koftor och halsdukar och tjocksockar och långkalsonger och allt annat varmt du kan tänka dig.
Sen fryser man fortfarande, samtidigt som man svettes så fördömdat om fötterna av alla dessa kläder. Ja det är inte lätt.
Men det är långfredag idag, solen skiner ute, jag tar på mig ännu en kofta här inne i värmen och det är en bra början på påskhelgen.
ny blogg
Vi sitter ute på vischan och f ska skaffa blogg. Hon har ångest över val av namn. Jag försökte visa på mitt exemplariska sätt att sänka ribban med mitt inte allt för underfundiga namn men utan störra framgång. Bloggvärlden är stor, men inte i mina kretsar och det skulle det ju vara trevligt att ändra på. F får vi nog vänta ett tag på dock...
Påsken är här och jag säger glad påsk och ger dig en alldeles färsk gåva. En ny blogg som nog kan bli intressant att följa hittar du här. (I alla fall om man anser sig vara bitter realist eller om man vill se att gräset kanske inte alltid är grönare på andra sidan)
Dagen har varit trevlig. Jag har gett bort en kaffebrygg och ätit så att magen står i fyra hörn.
nattbravader
Sömnen lockar fram händelser och saker man trodde man glömt bort kommer upp till ytan igen.
Idag var det nästan skönt när en illusion krossades.
Slipper fundera över det mer.
ordlek
Notera dock att det är stor skillnad mellan fullspäckade och stressiga. Det ska vara sådär lite lagom. Jag njuter inte av att ränna fram och tillbaka utan tid för eftertanke. Blixtdusch, riva runt i garderoben och smink under minuten är inget jag hurrar för
Jag antar att det är känslan av att vara upptagen som tilltalar. Upptagen = viktig.
Igår var en sådan dag. Jag tror blixtträffen med S och den korta promenaden med C var som grädden på moset ,eller pricken över i, som gjorde dagen fulländad.
Efter avslutat jobb, utbildning, möte, middag och bestyr han jag med en kväll i mjukisbyxor, uppkrupen under en filt i soffan och summan av kardemumman gjorde att jag somnade med ett leende på läpparna.
Sitter just nu och äter smörgåsrån men ska hoppa in i duschen och sen traska ner på stan och träffa S. Hon föreslog picnic-, alternativt matlådestilen, för att spara pengar. Men jag tror att det kommer att sluta med "ute lunch", fast inomhus då förstås.
Avlutar med en bild som tilltalar mig, med en person som jag gillar. Än en gång. It's all about the colour.
West end toppen
Helgen har varit mycket. Mycket och bra. Söndagen gjorde storslagen avslutning på dessa få och allt för korta dagar. Det bjöds på Vasabesök, göteborgsfika med toast och krossad kladdkaka (hm.. var de Det Där som jag beställde?!) goda samtal i fin fint sällskap och nu avslutningsvis musikal. Som grädda på moset satte jag mig bakom ratten för första gången på cirka sju månader. Först tänkte jag att jag inte skulle komma ihåg ens var gaspedalen satt. Men i likhet med cykling fanns kunskaperna där någonstans i ryggmärgen. Medan jag gled fram helt själv genom Umeås mörka gator insåg jag att jag nästen hade glömt bort hur roligt det är att köra.
Här kommer det utlovade testet. Det är ett awareness test som jag lånat från silverfisken Jonas. Klicka och se om ni lyckas lika bra som jag!
stay tuned
Önska mig lycka till.
Och kom gärna med förslag på vilkan mobil som borde vara i just min ägo.
Igår kväll kom jag och S fram till hur fantastiskt gott ostkrokar är
och jag blev tagen för att vara syster med en 70plusare.
Imorgon, eller så, kommer jag med ett test. Not to be missed.
det är mycket reklam nu
Deras reklamfilmer, många kommer kanske speciellt ihåg reklamen med den rödhårigakillen, är som plockgodis. I början får man små bittra bitar som känns sträva på tungen men sen kommer de söta i slutet med hopp om bättring. Jag letade upp en av mina favoriter (den jag visade igår) och blev så till mig när jag såg den att jag till och med gick in på hemsidan och kollade efter jobb för att få vara med och skapa förbättring. Nu hade de inget jobb ute för tillfället men de var i alla fall ett försök, om kanske en reaktion som någon reklammakare skulle bli nöjd över.
Idag visar jag en annan reklamfilm.
Ett riktigt mästerverk.
Även denna tror jag många kommer ihåg. Musiken står skarpa José Gonzáles för och filmen är en fröjd att såväl lyssna till som att se på. Det blir inte sämre av att det hela skedde på riktigt och inte är något som har skapats i en dator. Alla dessa studsbollar studsade alltså i verkliga livet fritt runt på San Franciscos gator.
It's a masterpiece and it's all about the colour
sextio sekunder rent känslosvall
blåbärsskogen
Jag minns så väl förr i tiden (Nu lät det som attt jag är lastgammal vilket väl inte är riktigt sant, men jag var i alla fall yngre då) när jag tvingades ut i skogen för att plocka bär och svamp. Någon enstaka gång i början kunde jag tycka att det var spännande och till och med lite roligt. Men spänningen övergick i realitet och jag tog mitt förnuft till fånga. För jag ska berätta dör dig hur det ligger tiil: Här i norr är det som att skriva under sin egen dödsdom när man beger sig ut i skogarna. Inte för att man är rädd för att stöta ihop med någon björn eller älg, det är inte det, nej det är dessa illmariga och blodsuktande (för att inte tala om det evigt, enerverande, surrandet) varelser som vi valt att kalla Myggor som kan driva än till vansinne.
Man garderar med MyggA och lager på lager med kläder. Men det är till lite nytta när man står dubbelvikt på någon myr eller i något buskage och svettpärlorna tränger fram, inte minst i pannan. Allt skydd man försvarat sig med går till intet och lockar istället till sig de små ligisterna som skjuter fram med full kraft för att komma åt sitt byte. Gör detta inte att man går under av blodförlust gör det garanterad att man drivs till vanvett.
Med denna inställning och när jag under de senaste åren skytt blåbärsskogen som pesten kan det ju tyckas att jag borde förvägras att ta del av några bär när det väl kommit in i huset.
Idag när jag gjorde en av tidernas godaste frukt shake, en blandning av blodapelsin och blåbär, fick jag lite dåligt samvete när jag stod där i frysen och plockade åt mig av de egenhändigt (alltså inte av mina händer) plockade blåbären. Jag ska inte lova något, men nästa sommar kanske jag och MyggAn gör ett nytt försök.
(Eller kan det inte räcka om jag är med och sköter rensningen? Snälla. )
people in order
Yes, that's it
ett slag för gummi
Det pratas mycket om framtiden på alla håll för tillfället. Studieplaner och jubbutsikter funderas det över, diskuteras det om och vänds det ut och in och upp och ned på. Oftast resonerar man fram och tillbaka i all oändlighet utan att riktigt komma till några nya insikter. Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker att det är kul att lyssna till andras planer, speciellt när de är utstakade in i minsta detalj. Det hade alltså inte passat sig att ringa in till Krister idag och berätta att detta ämne är mitt tristaste samtalsämne att lyssna till. Men om man kan få lyssna till andra men inte måste tala om det själv så hade ämnet helt klart kommit högst upp på listan "trista samtalsämnen att själv tala om".
Det är inte själva pratande som är problemet egentligen. Det är när snacket förvandlas till ältande och man mentalt står och trampar på precis samma fläk i vad som känns som en oändlighet.
Man skulle kunna önska att man slapp hela karusellen om man blundar och låttsas att man är osynlig. Precis som man gjorde när man var liten. Men som pappa sa så är Vi just nu på första bladet i livet. Vi blir inte yngre och tiden kommer inte stanna upp hur vi än försöker så osynlighetstaktiken är bara att glömma.
Men man kan ju alltid hoppa lite i vattenpölar nu och då om det känns bättre. Såklart. Bekymmersfritt, rosigt och enkelt. Sen är det bara att bita ihop och likt Ronja ge ifrån sig ett avgrundsvrål "Framtiden, här kommer Jag!"
vi kallar det gatumode
Nu drar jag på gummistövlarna och går ut på långpromenad med Sara.
dagens tisdag.
Hade det idag varit tisdagen som jag trodde att det skulle vara igår skulle jag inte vara klädd i en prickigkjol utan dragit på mig praktiska kläder och varit påväg till jobbet. Men det är inte gårdagens tisdag det är dagens tisdag och det innebär ledighet. Igen!
Ledighet i all ära. Men det är så mycket trevligare när andra är lediga på samma gång. Men jag är inte bitter, inte alls. Nej här görs det bananshakes i min fina rosa mixer och lyssnas på The Album Leaf. Om du också är ledig idag tycker jag att du ska göra detsamma.
The album leaf
Regnet det bara öser ned..
I över en timme traskade jag genom västra Umeås slask och regnpölar. Blöt om fötterna kom jag fram till jobbet för att mötas av personalens ord "Men ska du verkligen vara här idag?". Missförstånd hade uppstått men jag fick stanna och jobba i alla fall, med all rätt tyckte jag. Till sist visade det sig att en tjej hade tagit ut någon typ av ledighetstid ikväll så nu är vi så mycket personal som det bör vara. Slutet gott allting gott. Jag fick ett alldeles eget skåp nu första dagen också och slipper vara med och slåss om de få vikarieskåpen som finns.
Har nu rast. Skulle gå upp den flashiga matsalen och äta min middag men precis som många andra dörrar här i huset så hade dörren dit gått i baklås. Därför sitter jag här på kontoret istället. Läser Damernas och äter blodapelsin.
Det är trevligt att jobba. Men att jobba kväll måndag, tisdag, torsdag, fredag & söndag, jag vet inte om det gör att jag jublar över min första vecka direkt. Men onsdag och lördag kommer uppskattas än mer och det planeras för trevligt fika och melodifestival med ansvar.
Signaturmelodi.
Larssa, Lillan, Hannis.. förslagen var varken särskilt många eller särskilt bra. Tillsist valde jag det inte allt för orginella "Hanlar" det kommer åtminstone alltid vara jag, eller i alla fall för ett bra tag framöver.
Melodifestivallåtar dundrar ut från vardgsrummet, trotts att ingen tittar. I mina hörlurar dundrar vackra The Wolves (Act I & II) - Bon Iver. Det är söndagkväll, en sådandär härlig söndagkväll i slutet av en händelserik vecka. Det känns lite som när man förr i tiden varit på ett hårt innebandypass, var nyduschad och satt med en nyskalad frukt invid kakelugnen och såg på en av veckans tv-höjdpunkter. Jag hoppas att du förstår vilken känsla jag menar. Lite som känslan att vakna en lördagmorgon och höra familjen stöka i köket också. En blandning av de två.
Har just pratat med Sara i telefon. Ett mycket trevligt samtal. Det klickar av glödje när det känns som i går när det i verkliga livet var över sex månader sen. Men här ska vårdas, här ska det kommas tillbaka till vardagen. Och jag planerar att göra det med storstilad glans.
(Denna dag skulle kunna bli ihåg kommer som den dag när jag vill skriva om allt mellan himmel och jord. Men tankarna är många, springer om varandra och får inte riktigt fäste och därför väntar vi med allt de där andra till en annan dag.)
Men ja: Välkomna!
The Wolves (Act I & II) - Bon Iver
