Hanna. m

Det blir nog ingen människa av mig i år heller när allt kommer om kring.
Döm av min förvåning när jag kom till jobbet idag och skulle ta mig en kopp på rasten.
De har satt lås på maskinen och man behöver en egen nykel för att få i sig dropparna.

Jaja. En sak i taget. Sitter och äter majs nu och de som vet hur jag byggde upp murar vid frukostbordet när jag var liten vet även vad detta betyder. Och håll i er nu. Inte bara majs, gröna ärtor också.
Det kallas framsteg. Ingen människa men framsteg.

Sitter och tänker att jag vill ha en väska. En riktig väska. Som slits snyggt och som håller förevigt.
Sitter och tänker att det låter som en dyr historia och att det låter som något Hanna inte kan hålla sig till.
Sitter och tänker att det är värt att funderas över men att det nu har tänkts färdigt för idag.
Jag tar det imorgon

En söndag i äkta bakisanda men utan huvudvärk. Bra där. Här lider någon av tandvärk och en annan av munsår men värre än så blir det inte. Vi sitter och planerar söndagsmiddag och eventuellt biobesök. Än har vi inte rört oss ur fläcken men hungern börjar smyga sig på så inom kort kommer en eller annan förändring att ske.
Gårdagen var trevlig. förfest i Hasle. Dansande på Yatzi och nattkäk på Baris. Avslutades med promenad i regnet och en billigtaxi hem.

Vi hade blivit lovade regn. Inte konstigt att våra munnar spretade när solen visade sig och en uteserviering satt helt rätt. Vi har besökt norges svar på rödakorset och nu är vi snygga och redo för en trevlig kväll. Återvändandet till Hasle blir kvällens första steg.

En varm choklad på en sten utanför 7eleven. En röd kofta och Magnus uggla i samma gamla frisyr (och glasögon). Kan en fredagkväll bli bättre i oslo?

Ja kanske men jag är nöjd.
Trevliga diskussioner bedrivs på hög nivå och i en av denna kom jag just på detta. Jag nöjer mig med rätt lite. Kanske för att jag egentligen är lite lat och inte orkar röra på mig, antingen får jag röra på baken eller helt enkelt gilla läget. Jag gillar´t.

Igår kom jag och s fram till Oslo efter x antal timmar på bussen, efter ofantligt många x på bussar i Asien var det som rena lyxen, fåbefolkat i norrländsk anda och bekvämt. Våra vänner styrde upp med grillning i parken och vi njöt, även om det blev lite huttrande när solen övergav. Vi gick hem istället. Bra det med.

Kan ingen komma hit och knäppa med fingrarna lite så att jag får ny musik i min Ipod. Sex månader gör att jag inte vet om jag står ut i fyra dagar till. Suck.

..bär det iväg mot Oslo med fina S. Vi ska ha en guldkantad helg med efterlängtade stjärnor.
Packningen är igång för fullt och nu ska jag göra smörgåsar och slå in dem i smörpapper som på den gamla goda tiden.



Tips.
Har du inte ätit färskosttallriken på Rost så gör det snart. Till middag idag kanske. Mandlarna är utomordentliga på toppen och bönor är helt klart underskattade. Ät den även om du inte gillar bönor, det är aldrig för sent att ändra sig.
Jag och E tog varsin igår innan vi drog till Marit Bergmans spelning. Marit var vacker. Musiken var vacker och vi fick oss drygt en timmes ren njutning. Hon hade inte med sig bandet men låtarna funkade utan problem med endast piano. Gamla hits fick nytändning hos mig och de nya låtarna vill jag bara höra mer av. Mer kultur tack!

Sista jobb dagen av sex dagar i rad, känns i rygg och ben vill jag lova (kan även ha att göra med att jag har varit bosatt på en soffa de senaste dagarna). Solen har skinit ner på oss fotvandrare under de senaste dagarna, mest har jag bara stått inne och längtat ut men igår han jag med en glass ute i solen. Årets första här hemma i Sverige. Vi satt på en halvsunkig bänk mot en heljuvlig solvägg. Härligt.

Idag när jag cyklade hem från jobbet fick jag följe av min kära mor (insåg att hon har bra mycket bättre kondis än mig. hm. Kanske borde kännas lite halv kasst med tanke på den 29 åriga ålderskillnaden mellan oss) Vi pratade barn och veckopeng. Mitt lillkusinbarn har just börjat få veckopeng. Hon brukar välja mellan att köpa lite godis eller en tidning på helgen. När jag i unga år började med veckopeng och åkte med mamma och pappa till affären på lördagarna ville jag ha både godis, en tidning och behålla alla pengar. Vilket sinne.


Dagen avrundas med kända ansikten på Psalmtoppen.

Sista handen är lagd vid min universitetsansökan. Inte en dag för tidigt. Om jag hade varit en nagelbitarperson hade jag definitivt bitit på naglarna nu (provade lite smått men inget för mig) Hur ska jag veta om det här är rätt? Vet inte om jag någonsin kommer att veta, har gått runt i ett par år nu och väntat på att den dagen då jag vaknar upp och tänker "Det här ska jag bli när jag blir stor!" ska komma, men utan resultat. Nu slutar jag vänta och tar saken i egna händer.



Jag har klurat ut det här med tedrickarkonsten nu, tror jag. Även om jag fortfarande bara har cirka två minuter på mig att sörpla i mig den bruna vätskan så är det något jag gör utan att tänka "jo men det här ska man kunna". Nu dricker jag för att jag vill inte för att man ska. Tvåminutaren kan dock fortfarande ses som ett litet problem. Innan dessa två minuter är vattnet för varmt och efter är det för kallt.
Men jag gillar nog mest mjölk i vilket fall så det gör inget.


Imorgon börjar jag sju. Men senare ska jag äta tårta. Trevligt sett att börja helgen på.

Men skulle jag vara någon annan skulle jag helt klart (vilja) vara londonligan.

Men det där med knarkig. Då får jag nog födas om i en ny kropp. Typ som Maggie i filmen vi såg i helgen.

Bara två tankar. Sista tankarna för idag. God natt.

Så sitter man här och ska söka till universitetet. Ute i sista stund, som vanligt.
Och när jag nu äntligen bestämt mig så har alla andra gjort det också och sidan fungerar inte på grund av överbelastning. Just typiskt.

Ska man hoppas på bättre lycka imorgon kanske?

Det är snudd på att mina vänner skrattar åt mig när jag gång på gång är lyrisk över mina fruktshakar. Men det är bland det godaste som finns så varför inte vara upp över öronen?
Idag fanns det inte mycket att ta till vara på från kylen. När jag stod där med endast en apelsin och en låda is att göra storverk med kom jag på den briljanta idén att även lägga ner lite mörk blockchoklad i mixern. Resultatet? Inte allt för vackert men o så gott!

Klänningen som jag letade efter i fredags fanns inte, men jag råkade snubbla över denna skapelse på Åhléns istället. Hanna så det skriker om det. (och Linnélappen billigare än den jag först sökte)

Jag vill ha nya solglasögon.
Råkade av misstag köpa två bruna sist jag var igång.
Så nu vill jag ha ett par svarta. Med riktigt mörkt glas.

Jag saknar bågarna jag var tvungen att skrota i thailandet på grund av alldeles för många repor.
Det hade suttit riktigt fint med Sophia Kokosalaki solglasögon.
Men lika bra med billiga shades som gör sitt bästa för att se likadana ut. Hittade ett par som liknar min sinnebild när jag letade tunikor på Gina i fredags. Vill ha Cicci (bild finns under accesoarer). Endast 99kr.
På Åhléns hade det också liknande. Idag skulle de verkligen sitta fint på näsan. Välkommen solen.

Måste nog ner på stan en sväng imorgon. Ska upp och luncha på universum, eller annan plats på univeritetet kanske. Borde väl vara lägligt att känna på stämningen lite nu när jag som bäst sitter och funderar över intressanta kurser och räknar ut snittbetyg.
Men i alla fall, har vägarna förbi och ska besöka staden. Lyx ska bokas in på Face (vad tror ni, helkroppsmassage eller spa-pedikyr)  och jag ska se efter om en ljuvlig rosa klänning som jag skymtat finns inne och bara hänger i affären och väntar på mig. Håll tummarna.

Är detta kanske mera jag?




Förresten. Jag lyckades införskaffa en mobil tillsist (tack för tipset Sandra)
Detta vackra smycke har jag numera i min ägo. Riktigt flott.

Materialist måste jag erkänna mig och det känns faktiskt aningens bakvänt att gilla en pryl så mycket, inget jag är direkt van vid. Men hey, den är ju i mocca, vem kan motstå det.

Denna dag går till historien som Hannas städdag.
Och tro det eller ej, men det kommer kommas ihåg som en bra dag. Att vara huslig kan vara riktigt trevligt.

Är mitt uppe i ett klipp och klistra pyssel här hemma. Kreativiteten flödar. Lite halvknasiga rosetter sätter guldkant i badrummet och inspiration kommer inte längre vara något problem när jag kommer till de ständigt återkommande klädvalen från garderoden (man kan ju alltid drömma).

Här om kvällen såg jag lite film med min nye filmkompis.

Hypen har väl lagt sig lite vid det här laget men jag vill slå ännu ett slag för sköna Juno.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Har du inte sett den än?
Vad väntar du på?

Ellen Page, Michael Cera, musiken och alla snabba och rena repliker. Någon som ser annat än framgång?

Samma kväll försökte vi följa upp succén med Superbad. Trodde väl att man med De rullarna i bagaget och med De skådisarna skulle kunna skapa något bra. Men icke då, det var inte annat är superdåligt, den svenska titeln "Supersugen" gjorde inte saken bättre vill jag lova.

Men som sagt, Juno. Se den. Så fort du kan.

Kan inte sluta. Om och om igen.
Och nu, E, kan jag snart hela texten. Är du med mig? När ska vi börja öva för det stora ögonblicket?

Tänkte egentligen visa er något annat idag men detta blev bara för mycket.

Minnen. Minnen. Minnen.
Saken blir inte bättre av ryggsäcken och stränderna.
En låt som betyder mycket och något alldeles särskilt för en alldeles speciell period i livet.
Fantastiskt och besvärligt på samma gång.
Det har trallats, nötts, dansats, sjungits så att alla kan höra och man har trott att vi slitit ut den till fullo.
Men icke, då har vi bara tryckt på play för att börja om från början igen. Det vill säga, om och om och om igen.






Ska hem till en vän på fika i eftermiddag, jag har inte sett henne på evigheter. Ska bli mycket angenämt.
Nu trallar jag vidare till Jason.

Visste ni hur visarna vanligtvis är ställda på klockor på bild, i reklamer?
Svaret är mellan sju och tio minuter över tio.
Detta för att klockan ska se glad ut, köparen ska associera till glada känslor och köpsuget vakna till liv.
Slå upp närmaste tidning, VK funkar inte, och se efter själv. Det stämmer varje gång.

Är visarna inte ställda på denna tid känner man direkt att någonting är fel, dock kan man vanligtvis inte sätta fingret på vad det är. Men nu vet ni.
Däremot borde det ju bli lite snett när klockorna "ligger ned", som på bilderna här under. Eller?
För inte är det några vidare sneda leenden inte.


(Jag gillar bilderna, sneda leenden till trots. Speciellt sugen är jag på en guldklocka. Alla här är dock långt över min budget när de ligger på mellan 30 000 och 117 000 kronor. Jesus. Den mittersta vita är billigast och kostar "endast" 11 000)

                       

Vi har en secondhand affär här i stan, en annan än Myrorna. Inga namn nämnda men jag tycker den borde byta namn till Lumpen. Inte som i grönkläddamän som springer runt och leker krig utan Lump som i skräp och slitna kläder. För en riktig lumpbod är det. Kilade in i förra veckan efter jobbet, men det blev ett hastigt besök. Som kära S så målande förklarade det "Det känns som att grejerna ska hoppa på än". Inte helt bekvämt.

Jag var ute efter snygga, och stora, armband. Men suget infann sig inte riktigt, man är nämligen tvungen att stå vid kassan där affärsinnehavaren plockar fram dem åt en och hela tiden står med och tittar, ingen vidare shopping ro (eller andedräkt för den delen) Jag var ända kunden och blev inte lämnad ifred en sekund. I vilket fall fanns det inget vackert så jag flydde fältet snabbast möjligt och det dröjer nog innan affären får ett besök av mig igen.



Idag är det första april. Lurendrejarnas och skämtens dag. Var kommer egentligen denna tradition ifrån?
Har ni lyckats lura någon idag, eller kanske blivit utsatt för någon annans lustigheter?
Att försöka sig på ett aprilskämt är inte alltid så lyckat, som att försöka skämta om råttorna på ICA och det visar sig vara allt annat än ett skämt, men jag hoppas att det inte har gått såhär snett för någon...