för den som missat
Det är långfredag idag.
Ute är det vackert.
Vackert men kallt.
Tidigt i den kalla gryningen åkte jag bil in från vischan till stan och solens strålar sken över de snötäckta åkrarna. Vilka bilder. Vackert. Det låter kanske lite väl sentimentalt. Men jag lovar. Om du hade varit där hade du tyckt samma sak.
Jag är en frusen person, det kan alla som känner mig skriva upp på. Min frusenhet måste vara bortom de gränser som kan kallas normala. Eftersom min kära vän har samma problem så försökte jag skylla på att vi ännu inte har acklimatiserat oss vid det nordiska klimatet efter våra utlandsresor. Men visst borde vi ha anpassat oss vid det här laget, över en månad har vi varit i kylslagna Sverige (som ju inte ens är särskilt kallt)?
Jag är i och för sig filtdrottningen Toras barnbarn. Men kan det verkligen ha med det att göra? På ålderns höst huttrar väl gemene man lite alltjämt?
Jag börjar tröttna på att inte kunna klä mig normalt, att inne i ett uppvärmt hus inte kunna ha en helt vanlig tunnare tröja eller klänning på sig utan att måste klä sig med lager på lager. Det är koftor och halsdukar och tjocksockar och långkalsonger och allt annat varmt du kan tänka dig.
Sen fryser man fortfarande, samtidigt som man svettes så fördömdat om fötterna av alla dessa kläder. Ja det är inte lätt.
Men det är långfredag idag, solen skiner ute, jag tar på mig ännu en kofta här inne i värmen och det är en bra början på påskhelgen.
Ute är det vackert.
Vackert men kallt.
Tidigt i den kalla gryningen åkte jag bil in från vischan till stan och solens strålar sken över de snötäckta åkrarna. Vilka bilder. Vackert. Det låter kanske lite väl sentimentalt. Men jag lovar. Om du hade varit där hade du tyckt samma sak.
Jag är en frusen person, det kan alla som känner mig skriva upp på. Min frusenhet måste vara bortom de gränser som kan kallas normala. Eftersom min kära vän har samma problem så försökte jag skylla på att vi ännu inte har acklimatiserat oss vid det nordiska klimatet efter våra utlandsresor. Men visst borde vi ha anpassat oss vid det här laget, över en månad har vi varit i kylslagna Sverige (som ju inte ens är särskilt kallt)?
Jag är i och för sig filtdrottningen Toras barnbarn. Men kan det verkligen ha med det att göra? På ålderns höst huttrar väl gemene man lite alltjämt?
Jag börjar tröttna på att inte kunna klä mig normalt, att inne i ett uppvärmt hus inte kunna ha en helt vanlig tunnare tröja eller klänning på sig utan att måste klä sig med lager på lager. Det är koftor och halsdukar och tjocksockar och långkalsonger och allt annat varmt du kan tänka dig.
Sen fryser man fortfarande, samtidigt som man svettes så fördömdat om fötterna av alla dessa kläder. Ja det är inte lätt.
Men det är långfredag idag, solen skiner ute, jag tar på mig ännu en kofta här inne i värmen och det är en bra början på påskhelgen.
Kommentarer
Trackback
