Hanna. m

Jag hade planerat en ovanligt tidig kväll ikväll.
Men efter latte med god vän. Hushållsysslor så som disk och allmänt plock. Nödvändigheter som mailskrivande och ytligheter med bland annat klädval (det sista utan lyckad framgång) rinner tiden iväg.
Istället för att skynda mig isäng sitter jag här. Knapprar på tangenterna och har fortfarande ogjorde göromål.

Sen sover jag väl dåligt. Vaknar outvilad. Snoozar två gånger för mycket. Står lite för länge i duschen för att skölja bort sömnigheten. Till sist bränner jag vid gröten som jag kokar fast jag glömt köpa mjölk och planerade för en filfrukost.
När jag väl lämnar hemmet gör jag det senare än planerat. Tvingas cykla fort i uppförsbacken och kommer fram blank av svett.

Men hey, egentligen är jag inte pessimist, jag inser bara att allt kommer vara som vanligt. Borde väl göra att jag känner mig lite bekvämare och mer hemma i allt det okända.


Så kan jag skjuta upp de där nya vanorna som hör till det planerade nya livet till nästa vecka.

Han påminde mig om adressen.
Jag måste ha blandat ihop det med en viss sportreklam. Inte helt svårt.

Imorgon börjar verkligheten.
Jag undrar om det blir en chocköppning.
(och om jag är redo)
Sänd mig en tanke är ni snälla.

Igår lagade jag både pannkaka och paj. Det är nytt rekord i köket.
Idag ska jag leta flyttpresent och äta rester.
Planerar även att hålla koll på ekonomin under september.

Så ser det ut nu.

Såg en dokumentär om Elvis här om kvällen. Jag blev kär på nytt.
Sen sörjde jag för att jag inte var med när det begav sig. När de stjärnor som fanns lyste själva på himlen utan att behövas dela på rampljuset med tusentals andra begåvningar. Kvinnfolket var som galna och Han var verkligen störst, bäst och vackrast.

Det är fint att bo hemifrån på många sätt. Man kan vara ute vilken tid man vill. Tillexempel i sena nattliga timmar när luften är härligt sval. Man kan gå och köpa kaffe och bränna sig på tungspettsen när man dricker det ut take away koppen.  Sen ligger man vaken resten av natten för att man var tanklös nog att dricka kaffe så sent. En riktig bitterljuv sömnlöshet.

Visst att det lät i förgående inlägg som att hela världens tunga stenar vilade på mina axlar. Och lite så var det kanske. Men jag älskar verkligen att utföra ärenden. Att bocka av sakerna på att-göra-listan som finns i mitt huvud.
Nu har jag gjort en hel del av nyttigheterna. Tar en kort paus på mors jobb med fruktstund (passar på att låna kopiator och bockar av lite till) innan jag flänger vidare.

Att-göra-listan är lång just nu. Och allt måste ordnas på dessa veckans sista dagar, inte inräknat lördag och söndag.
Så att det är klart inför måndagen, den måndag som det just nu mest är ångest inför.
Jag ska inte dela med mig av listan för då inser ni lika mycket som jag att jag får problem snart. Och det vill jag ju inte.


Däremot ska jag göra slag i saken, få tummen ur och allt vad det heter, och få någonting gjort.
Har redan skrivit och skickat iväg ett pm så jag är en bit på väg.

Sysselsätter mig med något jag inte gjort förut. Såg en fin flicka på stan i en ännu finare sjal och nu är jag på jakt. Så tradera har fått ett långt besök.
Många som säljer kläder har använt plagget "knappt" en gång.

Hur gör man egentligen det? Antingen är väl plagget på, eller så är det inte på?



Förresten, gick fram till den där fina flickan och talade om hur mycket jag gillade hennes sjal. Sådana komplimanger borde man strö runt om sig oftare.

Jag har gjort slag i saken. Länge har jag bara gått och tänkt. Men en liten knuff i rätt riktning och jag gjorde slag i saken.
Jag har vandrat. Stadsvandrat. Turistat i min egna hemstad.
Det var precis så bra som jag föreställt mig. Det var fint och aktivt. Och precis som alltid när jag blir guidad genom något så kommer jag ihåg hur mycket jag vill syssla med det själv. Berätta, förmedla och känna historiens vindslag i nacken.


Nu lyssnar jag på sjörapporten och drömmer mig tillbaka till svunnatider, min egna barndoms historia. Jag riktigt känner barndomens dofter och hur kvällsfikat smakade under denna, för min far, heliga stund.

Jag glömde bort hur jag hittar din blogg. Upplys mig! Tack!
Och ja.. det är okej att kalla mig disträ.

Coop hade billigt godis och vi frossade lös på hyllorna på sisådär fyra hekto var. Jag och Liza korade fulgodisen. "Imse Vimse frukt" hette den och gräslig såg den ut. Nu hade jag behövd den där kamerasladden igen för den var minsann en syn för ögat. Sen visade det sig att jag körde alla milen hem så det blev inte mycket godisätande för min del. Man kan säga att jag har endel att ta igen idag.

Imorgon blir det äkta svensk-shopping för hela slanten!

Lyckan var stor när ljudet återvände till vår lilla skrubb. Datorn fanns på min sida, med volym och allt, och Spotify kom hem på ett litet kick. Men jag blev mer än förvånad när det helt plötsligt började snackas om Ibumetin. De små grå gick på högvarv i några sekunder innan jag kopplade ihop det hela. Nu har de alltså kommit igång med de där reklamsnuttarna som det snackats om enda sen starten. Men jag lär överleva. För däremellan kan jag lyssna på vad jag vill.

Vilket just nu betyder Jaymay. Om det är "Sea Green, See Blue" eller "See Green, See Blue" ska jag låta vara osagt. Men att det är bra kan jag till och med skriva under på.

Vissa gillar att bo på landet. Att ha fågelkvitter runt hörnet. Att kunna gå naken när man vill utan grannar som stör. Tystnaden och lugnet. Humlor på rygg i fönstren och stretande myrot på slingriga stigar.
Jag gillar att bo i stan. Kanske inte alltid. Men i alla fall just nu.
Jag gillar också fågelsång. Första kvittret på vårkanten är alltid en glädje.
Men när jag nu har fönstret på glänt är tystnaden långt borta och jag hör ekot från en ambulans på utryckning. Snacket från skolungdomar som slutat för dagen och tutandet från en lastbil som backar.
Umeå är inte den största staden eller staden med mesta eller bästa pulsen.
Men den är alldeles lagom för mig. Kanske inte alltid. Men i alla fall just nu.

Och med höstens intåg, skolastart och allt som hör därtill har stan vaknat till liv.

Min första egna post har ramlat ner genom brevinkastet.
En liten detalj som jag gläds åt. Vuxendetalj.
Sara påstod istället att vuxenlivet är en enda lång kamp och inte ens sista dagen på jobbet är det tid för lite lycka.
Well. Meningarna går isär.

Sitter och väntar på att Elin ska komma hit och beskåda mina nyskurade golv. I gengäld bjuder jag på brunch i äkta reseanda med bland annat scrambled eggs. Gissar att det kommer smaka ljuvligt! Det står dessvärre och kallnar i skrivande stund.

Nu småller portdörren där ute..

Nu springer någon i trappen...

Nu plingar det på dörren..



Hoppas du har en lika trevlig mitt-på-dagen stund som jag!

Har nu skickat ett tacka-ja mail och ansökt om studiebidrag. Kan låta smått. Men för mig som alltid brukar vara ute i sista stund var det allt annat än de. Ska nog dikta ihop ett litet pm om mig själv också och sen inviga mitt nya fina mackjärn (tack sis!) för att fira.

I lördags gjorde jag en bra kväll som artistvärd. Ett obetyngande jobb som gjorde att jag fick bra med tid över för att ta mig en titt på talangfulla band. Mycket imponerad blev jag. Och lite småkär i mer än en.



Movits var där bland annat. Och den här karlen gjorde låten med glans på scen. Till hans syster, och så många andra flickor där ute. Soundet påminde mig om Richie Spice och hans spelning på Carnivore. Måste jag säga att jag mådde gott eller.

Cyklade i saktamak genom stan efter en flådig hotellfrukost. Man med barnvagn kommer gåendes. Vet precis vem det är. Han har ingen aning om att jag vet och inte heller den blekaste om vem jag är. Men jag vet massor om honom.

Bloggande gör inte livet till en privat ensak längre. Lite läskigt.

Vi fläker ut åt alla möjliga håll.

Jeansskjortan syndes på Camilla Norrbacks visning i veckan. Den som varit mitt signum i sommar. Min älskade Blue Willi´s som får mig att känna mig som en fyrabarnsmamma på språng. Full av energi och med tusen bollar i luften. Produktiv och hurtig.
Kan inte låta bli och undra om tjejen på bilden känner på samma sätt...

Det gick väl sådär. Jag hade glömt på vilken affär det var jag sett våningsfatet och ugglan var,såklart, slut i sortimentet. Men nya ugglor kommer redan nästa vecka så solskenssagen har inte nått sitt slut än.
Ett fin fint överkast i alldeles lagom storlek och en grön kudde med tryck såväl som brodyr bar jag med mig hem.


Vädret leker helt klart med oss stackars människor, idag säger det "Sommaren är inte över".
Inte annat att göra än att gå ut i solen. Mysa med Liza och stoppa en eller annan sak i munnen står på schemat.

Imorgon ska jag även besöka en affär som jag gick förbi idag men inte varit in i på väldigt länge. Spanat in en uggla. Antagligen för gammal för att finnas kvar men det kan vara fint att göra ett försök.

Jag har tvättat idag. Duschat och bäddat rent. Sen har jag cyklat, det gick fort och jag blev alldeles varm. Såkklart valde kroppen att började dofta mindre bra. Så nu; in i duschen innan jag får krypa ner i de frasiga och alldeles perfekta lakana. Förresten, jag gillar inte alls att sova på svart. Vitt ska det vara. När jag tänker efter kanske rosa skulle fungera bra också. Men då vill jag ha allt i rosa. Täcke, kudde och lakan. Gammelrosa eller blekrosa.

Förr var skål på fot allt jag kunde tänka på. Nu när behovet är mättat (och glad är jag för det) lägger jag passionen på något nytt. Denna gång kakfat i flera våningar. Två eller tre är att föredra.
Det finns otroligt många fina och det är riktigt svårt att hålla i slantarna. Men man lever bara en gång som en kär vän brukar säga. Imorgon går jag på jakt...

Handlade igår. En kristallklar godisskål med lock som jag ska bjuda mina gäster på polkagrisar från. En genomljuvlig vaxduk, en färgklick till kudde och snyggaste tavlan på år och dar.
Det börjar arta sig. Och att allt var billigare än jag trodde gjorde inte saken sämre.
Kanske kommer det ett eller annat foto i framtiden. När sladdar är lokaliserade.

Nu. Jobb.

Jag drack en latte och åt en muffins, den stora storleken, började må lite dåligt. Promenaden hem i den friska kvällsluften gjorde susen. Men nu börjar jag känna av det igen. Om det är den sena timmen eller fikat ska jag låta vara osagt men bäst att bege sig mot sängen.

Jag känner på mig att morgondagen bjuder på en bra dag. Frukostdejt och planer på att göra slag i saken med några personliga ideer till hemmet. Kitschigt så det förslår kan det hända att det blir. Att jag fick det rosa, plastiga kakfatet på fot i lördags gör att jag är på väg i rätt riktning.

Vi har de klassiska kylskåpsmagneterna på vårt kylskåp. Det finns en rad diktat "Mingla och ös stämning" och det var precis vad vi gjorde i lördags.
Stämningen var på topp, precis som sig bör i glada vännerslag.

Så fick jag kanske världens bästa inlyttningspresent också. En pressatglas dröm.

Att hitta på något utan förberedning.
Att vända humöret från botten till toppen.
Att vända en utstyrsel från hemmamys till uteliv.

Några av de bästa stunderna skapas på detta vis. När man minst anar.


Satt på jobbets sluttimmar och funderade på den stundande middagen som skulle lagas. Disken som komma skulle och boken som låg och väntade. Kanske skulle jag ta och tvätta håret också. Kvällens krydda sådär.

Men istället åker jag på fyndjakt, äter onyttigt med trevligt sällskap och fnittrar i omklädningsrum minuter efter stängning på hm. En liten påse med lila fest kom med mig hem. Men istället för att känna styng av någon typ av konsumtionssamvete kändes det bara lätt. Leende på läpparna och moln under fötterna. Som utblommade maskrosfjun som virvlar över en sommaräng.
Precis så kändes det.

Mycket handlar om lägenheter nu.
E har fått en idag, flytt imorgon. C frossar i inredning. Annan E putsar gips och lägger golv. Allt går undan.
Själv har jag en med mjuka väggar. Mjuk betong låter underligt men är verklighet här i lyan.







 

Då. För en vecka sen. Svettades jag på en brygga. Brände näsan i solen. Läste 25 grader på termometern mitt i natten. Gick runt i baraben och bytte en uteservering mot en annan.
Nu. En vecka senare. Ångrar jag att jag inte tog jackan med mig när jag gick på söndagspromenad. Får blåsten mina armar att knottras. Värmer inte solen som den tidigare gjort och det blir mörkt allt tidigare på kvällen.

Helt galet vad mycket grejer man samlat på sig.
Helt galet tungt att bära på allt.

Men det är med lycka jag gör det.

Hej hemmet.