Hanna. m

Idag har varit sista dagen på ledigheten. Sista dagen innan nya terminen. Första dagen jag varit tillbaka på universitetet efter sommartiderna.



Men aldrig har jag känt större känsla av sommarlov.

för vänner med bil

för små fötter som rymms i barnskor

för tjocka tajts med extra sömmar och resorer under fötterna

Det här är helt otroligt svårt. ca 20 par är nu hemlånade och jag vet inte var jag ska börja.

En bäste vän har flyttat till storstan och lämnat ett stort tomrum. Jag behöver ju dig nu!

tomhet

Ikväll har jag skrivit ett brev. För hand. Att jag hade tända ljus och en av de bästa artist radio igång på spotify samt åt mackor med leverpastej och gurka hör inte riktigt hit men gjorde stunden än bättre. Men i alla fall, det viktiga var att jag skrev brev. För hand.

Det borde jag göra oftare.

En vecka kvar av ledighet.


Antingen kan jag se fram emot en hålögd höst, eller en höst i min favoritmössa som äntligen hittat hem.

Jag föredrar det senare.

Ibland kan jag tänka mig att det skulle ha varit väldigt kalas att sitta på en buss. i trängsel. Och svettas.

Jag vet inte om jag bara inbillar mig

Min semesteryra är i full gång. Jag smygjobbar bara lite lite. Men när det inte är på mitt "hemma-jobb" räknas det inte, till de säger jag tvär nej. I vilket fall tycker jag att det är fint att semestrarna är slut i radiohusen.
Återgång till det normala - låt det så för evigt förbli

Botaniserar i en aldrig ändande djungel. Svårt att se skogen för alla träd. Ja omöjlig uppgift helt enkelt.

Hur går det för dig syster?





Idag hade jag och David en fin stund vid älvkanten. David oroade sig mest för att döda män skulla flyta förbi medan jag njöt av solen som värmde och mätta magar

Bubbelvattnet är slut. Nu tömmer jag tvättmaskinen tar synsamskassen i näven och trampar in mot centrum.


Jag försöker njuta av semsetertider och det är inte helt förgäves

Så klart alldeles för sent att inse att det varit skär idioti att spendera helgen med sista jobbrycket för sommaren. Men gräset ser ofta grönare ut, verkligheten är en annan. Jag har ledigt och är allt annat än bitter. Faktiskt.


Natt.

Vad tur förresten att Elsa, utan problem, får stanna kvar på min alldeles egna länklista.

Annars hade jag nog saknat, som man saknar en gammal vän.

Snart går du och jag på en helt vanlig gata i Prag. Det blir fint.

Sitter och lyssnar på Lisas mixtape.

Tar bort länkade bloggar för att spara på tid, energi och självförtroende.






Tack för igår vännen. Det var precis ett sådant sextimmarsamtal som alla behöver ibland och det kom när Jag behövde det som mest. 

Att avsked inte hör till min klaraste melodi tycker jag inte visar på undermålighet utan snarare mänsklighet.

Tårar kommer troligen inte rinna när din maskara kladdar utan ett skämt och ett skratt ligga närmare till hands att komma över mina läppar. 

Men jag kommer sakna dig som fan. 


Vi två är bäst tillsammans.  

Du har fallserat sa hon och klagade över mina insattser. Jag var ganska nöjd i alla fall och log med hela ansiktet. Blickan suddig men hjärtat på rätta stället.







- Hur är det med dig?
- Allt är fantastiskt!



Låt livet för evigt vara fantastiskt

Sälj inte din själ till djävulen sa hon och gav mig ett nyp i kinden.