mannen

Såg en dokumentär om Elvis här om kvällen. Jag blev kär på nytt.
Sen sörjde jag för att jag inte var med när det begav sig. När de stjärnor som fanns lyste själva på himlen utan att behövas dela på rampljuset med tusentals andra begåvningar. Kvinnfolket var som galna och Han var verkligen störst, bäst och vackrast.



Kunde man inte riktigt med Elvis fanns uppstickaren Tommy Steele att ta till. Men honom väljer jag, utan större eftertanke, bort rakt av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0