lkn

Jag har förmånen att planera ett spännande läger som förhoppningsist kommer påverka många unga människor djupt, precis som det gjorde med mig för många år sedan.

En förmån där jag känner mig som hemma, men det var inte för intet som det kändes lite jobbigt att lämna solen och klä benen i svart för att bege mig mot eftermiddagens möte.

Sen blir det svart starkt under en filt. Kanske på en balkong. Eller i en djup soffa. Eller så blir det kallt som kittlar i gommen, förresten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0