.

Det var du. Sa han. Och jag kunde inte låta bli att se mer än verkligheten i leendet som följde.
2008-11-03 @ 15:45:08 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0