Hanna. m

Hjälper min syster med lite kartongpackning. Eller om jag ska vara ärlig sitter jag mest och tittar i de gamla Vk tidningarna som hon slår in porslinet i. Fastnar på sidan med bb-bilderna. Ser en kille som jag jobbat på samma ställe som, han har blivit pappa. Ser många söta barn och fina kläder. Men bortom alla äppelkinder och plirande ögon är det mest intressanta vilka namn föräldrarna valt att ge sin avkomma. Mina ögon faller på bilden under den gamla kollegan på två föräldrar som båda har namn som börjar på A och har valt att döpa sina barn till, just det, Aina, Astrid, Amos, Adelina och Asta. Jag förstår mig inta på sådant. Än värre är det gamla paret som tyckte det var kul att döpa alla sina barn till dubbelnamn med Erik i. Lars-Erik, Hans-Erik, Karl-Erik, Sven-Erik.. Jag kan bara inte förstå mig på detta fenomen, var ligger tjusningen? Tror de att man ska bli som ett sammansvettsatt team av att ha så snarlika namn? Försöker man skapa värsta järngänget? En bättre familj? Men kom igen, vem tycker att detta är bra (uppenbarligen föräldrarna då) fram med lite unikitet!


Nu blev bilden med A-barnen ännu roligare. Hela familjen har på sig randiga tröjor i regnbågens alla färger.
Måste vara stammisar på Polarn och Pyret de där.. Vilka nissar.



Vi är alla konstiga på olika vis.